Mellan Positanos puls och Praianos stillhet ligger Casa Angelina – ett hotell där samtidskonst, minimalistisk design och havets ständigt skiftande ljus samspelar i en ovanligt genomtänkt helhet.
LÄNGS AMALFIKUSTEN MÖTS BERG, HAV OCH HISTORIA I ETT LANDSKAP SOM NÄSTAN KÄNNS OSANNOLIKT VACKERT
VÄGEN BLIR ALLT smalare och mer envis. Vi följer SS163 Amalfitana, kustvägen som klamrar sig fast mellan berg och hav. Genom tunnlar, ut i korta öppningar av ljus där landskapet plötsligt faller fritt. Husen tycks vara fastsatta i klipporna ovanför det djupblå Medelhavet. Trafiken gör dock att vi då och då måste sänka tempot. Längs Amalfikusten möts berg, hav och historia i ett landskap som nästan känns osannolikt vackert. Citronterrasser, branta bergssidor och historiska byar som Positano, Amalfi och Ravello formar ett landskap som sedan 1997 är upptaget på Unescos världsarvslista – lika mycket kultur som natur.
DEN VITA VISIONEN
Vi har lämnat Positano bakom oss när bilen svänger av från kustvägen. Redan vid infarten möts vi av den första signalen om vad som väntar. Skulpturen La Conversation av den franske konstnären Étienne Pirot föreställer två gestalter i dialog och fungerar som en visuell prolog. Här är konsten inte ett komplement till inredningen – den är en del av hotellets själ. När dörrarna öppnas förändras tempot. För att förstå Casa Angelina behöver man backa bandet. År 2003 förvärvade entreprenören Antonino Cappiello ett tidigare pensionat i Praiano. Tillsammans med arkitekterna Gennaro Fusco och Francesco Savarese samt inredningsarkitekten Marco De Luca skapade han ett hotell som bröt med Amalfikustens traditionella ideal. Visionen var tydlig: minimalism, samtidskonst och havets närvaro i ett och samma uttryck. Få hotell längs kusten liknar Casa Angelina. Vitt dominerar, men aldrig i en enda ton, snarare i ett spektrum av nyanser som fångar ljuset snarare än reflekterar det. Små märken målas över i en ständig rytm av underhåll, vilket gör att ytorna framstår som nästan tidlösa. Sedan några år tillbaka samarbetar hotellet med den italienska designern Paola Lenti. Hennes möbler, textilier och utomhusmiljöer tillför färg, struktur och komfort och bryter upp det vita uttrycket utan att störa helheten.
Samtidigt som hotellupplevelsen hålls levande.
MELLAN KONST & KUST
De generösa glaspartierna suddar ut gränsen mellan ute och inne. Molnens rörelser, solens vandring och havets skiftningar blir en del av rummet. Samtidigt bryts den strama helheten av verk ur Antonino Cappiellos privata konstsamling: Muranoglas av Alfredo Sosabravo och målningar av Patricia Valencia Carstens. Konsten tillför energi utan att störa lugnet. När klockan passerat lunch slår vi oss ner på terrassen där restaurang Seascape ligger. Köket arbetar öppet mot gästerna, men det är utsikten som tar över. Ett glas vitt vin från Furore Costa d’Amalfi, torrt, friskt och med markerad syra, förstärker känslan av platsen. Lunchen är enkel: lokala råvaror, rena smaker, och avslutas med en espresso och en Lemon Delizia.
UNDER PERGOLAN
Eftermiddagen tillbringas under den berömda citronpergolan. Här hänger Sfusato Amalfitano-citronerna som blivit symbol för hela kusten. Det är hotellets mest fotograferade plats, men paradoxalt nog också en av de
mest stillsamma. En trädgårdsmästare vårdar dagligen träden och håller pergolan i toppform. För den som lämnar hotellet finns två riktningar: Praiano och Positano. Transfer går flera gånger om dagen. Positano är precis
så intensivt som ryktet säger. Smala gränder, butiker fyllda av keramik och linne, citroner återkommer överallt: som mönster, doft och smak. Samtidigt är staden svår att värja sig mot. De pastellfärgade husen klättrar uppför
berget, och havet glittrar långt där nere som en kuliss. Ändå är det först när vi återvänder som kontrasten blir tydlig. Tempot sjunker. Ljuden dämpas. Stillheten återtar platsen. Vi bor i ett Terrace Room med lika delar
inne och ute. Men det är terrassen som definierar rummet. När solen sjunker öppnar vi en flaska champagne med hotellets etikett och låter ljuset ta över. Himlen skiftar från rödorange till silver innan mörkret lägger sig.
FRÅN JORD TILL BORD
Nästa morgon börjar i kryddträdgården. Luften är sval, solen har ännu inte kommit över bergskammen. Yogainstruktören ber oss rikta blicken mot havet, bergen och horisonten. Fåglar, avlägsna motorljud och prassel i vegetationen bildar ett stilla bakgrundsljud. En fin stund som förankrar både kroppen och platsen. Frukosten är lika genomarbetad som resten av upplevelsen. Buffén är generös men återhållsam, kompletterad av personlig
service. Lokala ostar, antipasti, tomater, yoghurt, honung och färska bär samsas med nybakat bröd och kaffe.
Strax efteråt följer jag köksmästaren Leopoldo Elefante upp i bergen. På en terrasserad sluttning ligger hotellets odlingar, där trädgårdsmästaren Basile arbetar med utsikt över havet.
– Jag kommer hit varje dag för att välja råvaror och planera vad som ska odlas, säger Leopoldo. Samspelet mellan dem är självklart. Tomater, salvia, timjan, basilika och oregano växer i rader över 2 000 kvadratmeter.
– Vi odlar fem sorters tomater. Jag sjunger för dem för att de ska växa, säger Basile och skrattar. Gräslök ersätter bekämpningsmedel. Det är lätt att le åt bilden, men den säger något om helheten: en omsorg som sträcker sig från konst till jord.
PÅ EN TERRAS- SERAD SLUTTNING LIGGER HOTELLETS ODLINGAR, DÄR TRÄDGÅRDSMÄSTA- REN BASILE ARBETAR MED UTSIKT ÖVER HAVET
KVÄLLEN PÅ HÖJDEN
Framåt eftermiddagen går vi till Praiano. En strut citronsorbet i värmen, sedan tillbaka till hotellet och en Limoncello Mojito. Under vistelsen växer en bild fram av gästerna. Hit kommer inte de som vill synas mest, utan de som söker stillhet, diskretion och en genomarbetad estetik. Många återvänder år efter år. En av dem är Nabila, som arbetar i Saudiarabien.
– Jag har kommit hit i närmare tio år. Det känns som att komma hem varje gång, säger hon. Att hemmet dessutom rymmer en restaurang med stjärna i Michelinguiden förstärker helheten. På Un Piano nel Cielo serveras en femrätters meny signerad Leopoldo Elefante, där säsongens råvaror styr allt. Solen har gått ner när vi sätter oss till bords. Levande ljus, dämpade röster, italienska gester i rummet intill. En enkel pasta med tomatsås serveras till Nabila, en rätt utanför menyn. Även vi får smaka. Känslan jag bär med mig är att bakom den vita fasaden finns något ovanligt i en region präglad av överdåd. På en kust där mycket handlar om att synas har Casa Angelina gjort stillheten till sin största lyx.
CASA ANGELINA
Via Gennaro Capriglione, Praiano Ingår i: The Leading Hotels of the World
Prisexempel: sista helgen i augusti, 2 nätter för 2 personer från 1 300 Euro.
www.casangelina.com
