Det vilar en kunglig glans över Gardasjön och Riva del Garda. Kejsarinnan Sissi sökte sig hit för hälsans skull. I dag kommer elitidrottare för att träna året om. Vi reser hit för att omslutas av vattnen och berg, av historia och smaken av Italien.
TVÅ TIMMARS BILRESA från Milano öppnar landskapet upp sig. Riva del Garda ligger längst upp i norr av sjön, nästan instängd mellan bergväggarna. Vattnet skär in som en kil mellan klipporna. I fjärran skymtar Dolomiternas siluetter. Längs strandpromenaden växer palmer, citron- och olivträd. Här möter alptoppar Medelhavet. Vi checkar in på Hotel Giardino Verdi, som ligger centralt men ett kvarter från vattnet. Från takbaren ser vi hur bergen mörknar i kvällsljuset. Vi befinner oss i regionen Trentino, Italiens kanske sportigaste region. Här seglas det året runt. Windsurfing, kitesurfing, klättring, cykling och vandring är alla populära aktiviteter. Naturen är inte
längre en kuliss – den är en sportarena.
Riva del Garda är en liten men historiskt laddad stad. Under 1800-talet tillhörde staden det österrikisk-ungerska riket medan områdena söderut var italienska. Borgar och utsiktstorn vakar fortfarande över bukten, som påminnelser om att den som kontrollerar sjön kontrollerar vägen mellan norr och söder. När mörkret faller promenerar vi genom den mysiga staden till Leon d´Oro. Fyra matsalar gör den stora restaurangen intim. Jag
beställer spaghetti alle vongole. Vitlök, sälta och ett glas lokalt vin härtill. Sedan sover vi gott. I morgon väntar vinden.
FORMEN DU SER OVANFÖR YTAN FINNS UNDER DEN OCKSÅ. SJÖN ÄR PÅ SINA HÅLL ÖVER 300 METER DJUP
NÄR VINDEN TAR FART
Solen står redan högt när vi åker mot Torbole. Här är vatten och vind inte bara naturfenomen, utan en livsstil. Den gamla fiskebyn har blivit ett internationellt centrum för segling. Vi checkar in hos Torbole Sailing Club – i dag ska vi segla! Här ordnas alla möjliga olika typer av kurser, från erfarna seglare till nybörjare i alla åldrar. Vi får en teknisk genomgång och upp manas fundera på om vi vill segla eller inte.
– Vi har många America’s Cup-seglare som tränar här, säger Gianfranco Tonelli, hedersordförande för Torbole Sailing Club och vänder blicken ut mot sjön. Han har tillhört klubben länge och att han älskar att vara här går inte att ta miste på. Han talar om vindarna – morgonens Pelèr och eftermiddagens Óra. Han pekar på bergens konturer.
– Formen du ser ovanför ytan finns under den också. Sjön är på sina håll över 300 meter djup. Vid tvåtiden känner vi hur vinden tar fart. Seglen får liv. Flytvästar på. Det är dags att stiga ombord med Tommaso. Jag är ingen seglare. När vi byter sida blir höger vänster. Bommen sveper förbi med ett vinande ljud. Pumpa. Pusha. Släpp. Säkra. Repen bränner och det går fort. Vattnet stänker. Det är förvissande och plötsligt helt självklart. Vi turas om vid rodret. Optimist? Javisst.
TVÅ TOPPTURER
Åter i Riva del Garda passerar vi Piazza III Novembre, torget som bär datumet då området blev italienskt: 3 november 1918. Vi tar bergbanan upp till Bastione på Monte Rocchetta. Hissen i italiensk design är byggd i glas, och känslan att åka upp är kittlande. Efter några minuter är vi uppe. Bastionen är en skyddsborg som byggdes för att hålla Napoleons härar på avstånd. Ruiner i flera nivåer, utsikt över land och hav. Vår tanke var en drink i solnedgången men här går solen ner på andra sidan och det blir kallt. Vi åker ner för att strax börja klättra igen. Torre Apponale, 1100-talets vakttorn mitt på torget. En trätrappa med 165 trappsteg tar oss upp 34 meter över marken. Vi är redo för vår drink, en Aperol Spritz vid Piazza Catena smakar precis så bittert och svalt som den ska. Skymningen är blå med en tunn strimma orange bakom bergen. Kvällens middag hålls på Palazzo Martini som är ett magnifikt stadshus, byggt på 1700-talet. Här bjuder några av stadens bästa kockar på smakprov av lokala ingredienser.
– framför allt fisk från sjön. Härtill serveras cocktails skapade av den välkända bartendern och mixologen, Leonardo Verones som du i vanliga fall kan hitta på Rivabar. Grappa är hans signaturmelodi, och även en ingrediens han ofta använder i sina drinkar.
DET VIMLAR AV BÅTAR, ALLA MED LIKADANA SEGEL. SOLEN SKINER, VATTNET GLITTRAR, KLOCKAN NÄRMAR SIG ELVA. BÅTARNA SVÄNGER RUNT. DET HANDLAR NU OM VIKT, VINDRIKTNING OCH MOTSTÅND I VATTNET
SOLUPPGÅNG & REGATTA
Gårdagens solnedgång imponerade inte, det är dags att uppleva soluppgången. Vi är ute redan före sju. Soluppgången gör nu entré och långsamt blir ljuset varmt. Himlen glöder. Sjön visar upp nyanser av koppar och
guld i reflektioner. Vår plan är nu en morgonpromenad längs Strada Ponale, den gamla vägen från 1851 som klänger längs bergssidan och leder mot Ledrosjön. Räkna med tre timmar om du vill gå hela vägen. Inne i tunnlarna är det fuktigt och svalt, utanför kommer värmen sakta. Branta stup, öppna vyer, något nytt väntar
bakom varje krök. Segling står på programmet även i dag. Dock ska vi inte segla själva utan följa RS Feva-regattan, en internationell ungdomstävling i tvåmansjolle. Vi promenerar bort till Fraglia Vela Riva, den äldsta seglingsklubben vid Gardasjön, grundad 1928. Här kikar vi in bakom kulisserna och möter Lorenzo Brando Chiavarini, olympier och nyligen vinnare av CICO 2025. Han tar nu oss med ut i en ribbåt. Det vimlar av båtar, alla med likadana segel. Solen skiner, vattnet glittrar, klockan närmar sig elva. Båtarna svänger runt. Det handlar nu om vikt, vindriktning och motstånd i vattnet. Det är dags för start. Vi har båtarna i linje, och kan se vilka som ligger bra till när starten går.
– Ska du vinna är det viktigt att ha vänner som hjälper dig. Startpositionen är viktig, säger Lorenzo. Det är en filosofi som lärt honom mycket, och något han även vill förmedla till barnen och ungdomarna i klubben. Många av dem tillbringar mycket tid här. Påtagligt är att den här tävlingen engagerar hela familjen – det transporteras, det skjutsas, det hejas på.
När vi kommer tillbaka till hamnen kikar vi runt. Att segling är en hållbar sport är något de verkligen vill förmedla. De pekar ut material som återanvänds, solpaneler som installerats och ett vattenreningssystem. Att fånga upp plast ur sjön är ett mål, att tvätta båtarna så hållbart som möjligt ett annat. Det har blivit dags för lunch.
KURORTENS HISTORIA
Innan vi ska laga vår egen lunch tillsammans med Stefano Rossi i det stora öppna köket, inrymt i en ny tillbyggnad av Hotel Lido Palace, kliver vi in i en annan epok. I slutet av 1800-talet marknadsfördes Riva del Garda som en exklusiv kurort. Klimatet milt, luften klar. Kejsarinnan Sisi satte stort fokus på sin hälsa och var stamgäst här. Här ägnade hon sig åt långa promenader, ridning i bergen och tränade med asketisk disciplin. Jag försökte finna en koppling mellan Sisi och det ståtliga Hotel Lido Palace, men går bet. Hotellet öppnades 1899, Sisi mördades 1898 i Genève. Men hon var en trogen resenär hit och hennes närvaro satte platsen på kartan för den österrikiska aristokratin. Innan vi skrider till verket serveras vi varsitt glas Trento Doc – enligt mig det bästa
mousserande vinet i Italien. Vi tar plats längs köksbänken och slår upp kokboken för att nu tillaga: Ricotta Ravioli med salvia, späck och karamelliserad citron.
– Häll ut mjölet, och forma det till en cirkel med ett hål i, knäck äggen och låt dem hamna i mitten. Mata nu mjölet med äggen, säger Stefano. Jag greppar gaffeln och gör så som tillsagd. Att laga mat tillsammans är kul.
Lunchen är delikat och lång, mängden tryffel på raviolin väl tilltagen. Vi har slagit oss ner vid fönstret. Den del av hotellet vi befinner oss i är en tillbyggnad i modernt snitt som snyggt ackompanjerar det klassiska.
Inunder oss finns en utomhuspool, inomhus ett helt spa. Efter lunchen frågar jag:
– Får jag bada, och det får jag. Efter lunchen plumsar jag så ner i poolerna, badar i alla bastur. Blir varm ända in i skelettet, dricker te och njuter. Jag tänker på Sisi och hennes disciplin, hennes jakt på evig ungdom och undrar vad hon hade sagt om dagens spaupplevelse. När jag lämnar hotellet och passerar Punta Lido-trädgårdarna lurar solen bakom molnen och ger ett dämpat ljus över sjön. Seglarfamiljer samlar ihop våtdräkter och flytvästar. Barnens kinder blossar, de är trötta. Föräldrarna samordnar, pratar med vänner och andra föräldrar. Samspel och
disciplin i luften. Gardasjön bär fortfarande en kunglig glans, men det som stannar kvar är något annat – du kan alltid styra i en vind, men du kan aldrig kontrollera den.
RESA TILL RIVA DEL GARDA
Från Milano, 2 timmar med bil. Tågstationen Rovereto ligger 30 minuter från staden
TURISTBYRÅNS HEMSIDA
Bjuder på gott om information och tips. Här kan du även skicka in en bokningsförfrågan.
www.visittrentino.info/en
