Från goth till glas, från catwalk till köksbord – vi har dykt ner i fyra formgivare som gör avtryck i samtidens design. Sinsemellan olika stilar, men alla fyra tänjer på vad ett vardagsobjekt kan vara.
AV SOFIA HALLSTRÖM

ANN DEMEULEMEESTER (X SERAX) – FRÅN MODE TILL DESIGN
Goth-svärta och avantgardistiska former. Fortfarande. På 1980-talet var Ann Demeulemeester en av de belgiska modeskapare som tog London med storm med helt egenartad stil och de fick smeknamnet Antwerp Six av modepressen. Nu har det gått tretton år sedan hon lämnade sitt namne modemärke och sedan dess har hon ägnat sig åt sin trädgård och sitt hem. Det blev startskottet till en hel räcka designobjekt som hon tagit fram ihop med sin make, fotografen Patrick Robyn. Först ut var svartstrålande tallrikar och koppar som togs fram av de duktiga hantverkarna hos belgiska familjeföretaget Serax. Porslinet har fått sällskap av skulpturala bord, pallar, fransiga lampor och en ännu fransigare, svart soffa. Ibland är det faktiskt inte bara svartvitt, utan någon röd accent smyger sig in.


modeförflutna.




MARCANTONIO RAIMONDI MALERBA – IRONI & POPKONST
Vad vore Seletti utan Marcantonio? Det som började med de klättrande vita aporna som höll i glödlampor,
har utvecklats till ett universum av fantasieggande vardagsprodukter. Där är färgglada svampar till sidobord, hjärtorgan som lampor och vaser, tekoppar där porslinsskärvorna fogats samman med guld. Bildspråket återkommer gång på gång: djur, växter, kroppar, helst i en skala eller ett sammanhang där de inte riktigt
hör hemma. Men så är han en italiensk designer och plockar ur en tradition av kitsch, konsthistoria och samtidigt
hög designnivå. På senare år har uttrycket blivit något mer bearbetat, men inte mindre spektakulärt. Det är fortfarande objekt som tänjer på gränsen mellan det funktionella och det scenografi ska och som passar in i Selettis sammelsurium av ironi och popkonst. Marcantonio tar in sina små berättelser i det och på något sätt uppstår det en riktning i Selettis härligt kaotiska värld.

Seletti.


kallad The door was open.



MONICA FÖRSTER – POET I DESING
Är hon vår mesta designpoet? Monica Förster har jobbat med alla de stora designhusen, från Alessi och Poltrona
Frau, till Georg Jensen och Fredericia. Uppvuxen mitt i den lappländska tajgan, syns hennes naturinspiration ofta i organiska rörelser i objekten hon skapar. Inte minst i hennes vardagstitel som kreativ chef för Zanat, där hon i ett drygt decennium har gett det fina, bosniska träsnideriet en samtida prägel, men ändå bevarat hantverkets inneboende poesi. Häromåret kom hennes magnifika mattor för Ogeborg, där hon översatt sin upplevelse av att ärva en skog till ett slags golvkonst av myrar, fjällhedar, ljung och älvar. Då var det inte länge sedan hon vunnit designpriset Red Dot för sina vaser för Orrefors, där glaset blåsts in i kantiga former som ger ett stilla vajande i det hårda glaset. Nu senast släpptes Raw för SMD Design som är lite av en orgie i att svetsa, gjuta och skära plåt till vackra vaser, fat och ljusstakar. Vackert och tankeväckande, precis som allt Förster rör vid.
Foto: Jan Landfeldt, united frogs studios






GUSTAV WINSTH – KONTROLLERAD & OFÖRUTSÄGBAR
En av de mest intressanta unga formgivarna just nu låter inte riktigt teknik och form skilja sig åt. Kanske kommer
det från Gustav Winsths bakgrund: lika delar formgivare med material och hantverkskänsla, som han är ingenjör och utbildad i maskinteknik. Uttrycket uppstår just i det där mötet mellan kontroll och det oförutsäg bara. Som i vaserna för Verk, där han ritade formen men sedan överlät åt glasblåsaren att fullfölja processen. I den bulliga Reality chair blev formen i stället till genom att han skissade ihop med Alexander Lervik med VR-glajjor på och den svetsades sedan ihop av metallarbetare specialiserade på motorcyklar. En annan av Winsths osannolika kombinationer finns i prisade Heavy metal, där stål och spegel bockats ihop så att det ser ut som att spegeln böjer sig. Med andra ord: ett namn att hålla utkik efter.



