Enligt oss är Hammarskjöld den bästa och viktigaste filmen på biograferna just nu. Med sitt engagemang och tron på att lösa konflikter på fredlig väg drömmer vi om att Hammarskjöld ska inspirera dagen politiker.

I rollen som Dag Hammarskjöld är Mikael Persbrandt med och berättar en viktig historia. En historia om diplomati och om rättvisa, en historia som idag är mer aktuell en någonsin.

Så jag hade ju lite tid på mig att vänja mig vid tanken, men det blir lik Förbannat hetsigt när man ska sätta i gång och förbereda sig och vilka val Man ska göra och hur exakt man ska vara, hur stringent i kroppshållning Och liknande.

Mikael Persbrandt är en av våra tveklöst största och mest etablerade skådespelare. Med över 100 filmer och TV-serier i bagaget samt otaliga teaterframträdanden är han nu aktuell i sin kanske största roll hittills. I biofilmen Hammarskjöld, som får premiär på juldagen, ser vi honom i huvudrollen som Dag Hammarskjöld, FN:s svenske generalsekreterare som dog under mystiska omständigheter i Nordrhodesia 1961. Filmen är en tät politisk thriller samtidigt som den är ett personporträtt av människan Dag Hammarskjöld, hans tvivel, övertygelse och växande längtan efter ett vanligt liv. VOYAGE mötte Mikael Persbrandt via Zoom, för att få veta mer om mannen och filmen.

Grattis, vilken fantastiskt bra och intressant film, du gör rollen som Dag Hammarskjöld helt suveränt. Känner du ett ansvar när du spelar en välkänd person som funnits i verkligheten?
– Ja, det är ett visst ansvar. Det var med lätthet som jag hoppade över att vara glad över att få rollen till att direkt börja bekymra mig för utförandet. Så är det ofta i mitt yrkesliv, att jag blir bekymrad över hur jag ska – som i det här fallet – göra en ikonisk rockstar som Dag Hammarskjöld rättvisa. Men det var ett väldigt spännande jobb och jag gjorde en ganska gedigen förberedelse innan jag började filma.

Det är nog ofta så att man åtar sig nya uppgifter och sedan tänker ‘oj, nu måste jag utföra jobbet också’, men på något sätt gör man det för det är ju så man utvecklas.
– Ja, så är det nog. I det här fallet var det en så pass spännande uppgift och jag hade kontakt med producent Patrick Ryborn och regissören Per Fly som jobbade med den här filmen under nio år. Han förberedde allt innan det fanns en finansiell plan för produktionen och jag var med på tåget de sista tre, fyra åren. Så jag hade ju lite tid på mig att vänja mig vid tanken, men det blir lik förbannat hetsigt när man ska sätta i gång och förbereda sig och vilka val man ska göra och hur exakt man ska vara, hur stringent i kroppshållning och liknande.

Hur såg ert samarbete ut innan själva inspelningen drog i gång?
– Jag hann läsa ett par manusversioner innan och sedan hade jag och Per lite möten och improvisationer och andra förberedelser som jag var lite ovan vid. Det handlade mycket om ett sätt att gå, ett sätt att förhålla sig som då skulle teckna hans börd, hans ställning, hans klasstillhörighet och så vidare. Och det där kokade jag ned så jag vet inte hur mycket av de improvisationerna jag hade kvar när vi började filma men jag hade den i ryggmärgen, om man säger så.

Finns det någon gemensam nämnare mellan dig och Dag Hammarskjöld?
– Jag försöker alltid att hitta gemensamma nämnare och i det här fallet så tyckte jag att jag kunde se och ville porträttera statsmannen, estradören, som står i orkanens öga i världens centrum kontra ensamheten i sin våning i New York tillsammans med sin butler och den lilla apan. Det tror jag var en gemensam nämnare som är ganska klok. Jag kan känna igen mig i det. Jag har också haft liknande upplevelser när jag står på scen och framför kameror och känt att det är här jag lever, det andra är ett okänt stort frågetecken och bara en väntan på nästa föreställning eller nästa filmdag. Så jag tror att jag hittade en infallsvinkel som jag tror blir igenkännbar för en större publik.

Det är väldigt bra tajming med den här filmen, då vi lever i en tid när vi skulle behöva lite fler Dag Hammarskjölds.
– Ja, det är väl inte utan att man tänker att en Olof Palme eller en Dag Hammarskjöld skulle behövas i dagens Sverige och i världen. Det är inte särskilt roligt att läsa nyhets-sidorna i det läge vi lever i just nu. Berätta lite om var ni spelade in filmen. – Nästan hela filmen, 80 procent, spelades in i Cape Town i Sydafrika, och resten av tiden var vi i Sverige, på Österlen bland annat. Vi var cirka åtta veckor i Sydafrika och sedan ett par veckor på Österlen. Sydafrika var speciellt, de har ett blomstrande filmliv och en väldigt fin filmstudiokultur där nere. Det är många amerikanska och europeiska filmer och TV-serier som spelas in där nere och det är väl för att de har haft justa tax refund system vilket jag gissar att de har fortfarande. Det var jättefint, det gick att låtsas att vi var i New York i de exteriöra bilderna av New York.

5 Snabba 

Mikael Persbrandt… 
… tittar på: “Jag gillar att titta på film och TV ihop med mina äldsta killar. Vi har sett The Walking Dead nu. I övrigt så försöker jag skola dem i film också, så jag försöker visa dem kvalitativ film som typ Gudfadern, för att få dem att tåla scener som är längre än tretton sekunder. Jag såg nyligen The Bear, en serie som är jäkligt bra med många bra huvudroller. Jag blir glad när jag ser bra skådespeleri.” 
… läser: “Jag läser egentligen bara manus, jag har några böcker som jag vet att jag ska läsa. De ligger framme och väntar på mig.” 
… lyssnar på: “Jag lyssnar på gammal musik som till exempel Rolling Stones, Bob Dylan och Nick Cave.” 
… firar: ”Jul på gården och nyår i Frankrike.” 
… smultronställe: “Det finns en fiskebod på Gotland som jag älskar.”

Jag tittar ogärna på mig själv. Det finner jag inte så stor glädje i. Jag ska gå på den här premiären. Jag brukar inte vilja se mig själv men den här filmen vill jag se på premiären.

Har du några resetips i Sydafrika, eller har det bara varit jobb när du varit där?
– Jag har gjort tre eller fyra filmer i Cape Town och Johannesburg genom åren och jag har även filmat i Kenya. Afrika är en fantastisk kontinent. Det finns massor att uppleva. Det finns safari, havet, bergen och en massa annat, men jag har bara varit där och jobbat så jag är inte den bästa att rekommendera turistgrejor. Jag har bara åkt mellan hotell och filmstudios.

Vad har du på gång framöver? Något du kan avslöja?
– Nej, tyvärr. Vi har två produktioner i vår och det är TV-serier och det är inte i Sverige men mer än så kan jag inte säga i dagsläget. Jag ska på teaterturné också. Jag har tillsammans med teaterproducenten Agneta Villman haft Maximteatern. Teatern har vi kvar fast utan lokaler, vi är Maxim in Exile. Vi ska ut och fira 10-årsjubileum med August Strindberg-pjäsen Dödsdansen. Vi kommer att turnera i början av nästa år, och släpper biljetterna i november.

Om du sitter och tittar på TV en kväll och så dyker det upp en film som du är med i, tittar du då eller stänger du av?
– Jag tittar ogärna på mig själv. Det finner jag inte så stor glädje i. Jag ska gå på den här premiären. Jag brukar inte vilja se mig själv men den här filmen vill jag se på premiären. Jag tycker att det är en bra film och jag är glad över arbetet vi gjort. Jag hoppas att filmen hittar sin publik, jag tycker att den behövs idag. Det vore väldigt roligt om den hittar till en yngre publik också. Diskussionen kring filmen behövs, och stoltheten som svensk att vi haft en sådan här statsman som för de flesta är bortglömd. För de flesta är han bara en person som finns porträtterad på 1 000-lappssedlarna. Vi får se vilket liv filmen får när den går upp här i Sverige på juldagen och sedan ska den ju få en internationell premiär lite senare.

Vad är det mest bisarra eller förvånande sätt du blivit igenkänd på när du varit ute och rest?
– Jag blev ganska förvånad när jag klädd i både keps och solglasögon cyklade i Cannes och en hel turistbuss med franska skolungdomar stannade och började skrika. Jag förstod ingenting, förrän jag insåg att de sett mig i Sex Education. Jag fattade inte att den serien hade blivit så populär i Frankrike. Jag har varit med om liknande saker tidigare, så det är inte så ovanligt. Men i det fallet blev jag förvånad för vi har haft ett boende nere i Frankrike och jag har tyckt att det har varit en tillflyktsort. Men det kändes som att det var kört då – fast jag hade brillor och keps.

Du får hitta på någon annan förklädnad framöver.
– Det är ju dumt att vi som blir igenkända tror att vi blir det mindre om vi har solbrillor och keps. Jag har förstått att det kan ha motsatt effekt, säger han och skrattar.

Har du själv träffat någon som du beundrar och tappat talföret.
– Nä, jag vet inte. Jag började ju så tidigt och fick arbeta tillsammans med alla de stora skådespelarna på Dramaten. Jag var bara 19 år och fick arbeta med Jarl Kulle och allihop. Men… jag stötte på Mickey Rourke i New York en gång och då fick jag en liten känsla av hur det är att gå fram till någon och stamma fram att man gärna skulle vilja skaka hand och säga att han är bra liksom. Det var lite speciellt, jag förstår hur det känns när man ska försöka haspla ur sig någon komplimang.

Vad gör du när du inte jobbar, eller du kanske jobbar jämt?
– Jag jobbar mindre och mindre. Jag tycker att det är trevligt att vara ledig. Vi bor på en hästgård och där finns det alltid mycket att göra. Jag kör hjullastare, kör hästskit, lagar staket och grejar. Och så målar jag tavlor och så kör jag lite bil- och motorcykelracing på internationella banor.

Hur många hästar har ni?
– Fem eller sex, tror jag, och några inackorderingar också. Mycket skit blir det. Så jag har alltid något att göra. Jag sitter inte still särskilt ofta så jag vet inte vad jag skulle göra om jag satt i en lägenhet i stan när jag var ledig. Då skulle jag säkert bara gå ut på stan och se idiotisk ut i något gathörn, så jag är glad att jag har gården när jag inte arbetar.

Tränar du för att hålla dig i form, förutom att mocka hästskit?
– Ja, jag försöker att hålla i gång och träna lite då och då. Jag har ynnesten att ha ett jobb där man inte behöver gå i pension om man har lyckan att fortsätta få rollerbjudanden, så gör jag som mina äldre kollegor och fortsätter tills jag trillar av pinn.

Du driver företag också, berätta lite om det.
– Jag kan inte påstå att jag jobbar med affärer direkt, mitt företag hyr bara ut mig så det är ju en mer eller mindre lyckad affärsidé. Jag har mitt måleri i företaget också. Jag ställer ut på Ålands konstmuseum i september nästa år. Det är affärsverksamheten, det andra är hobbys. Själva ruljangsen på gården är ingen lysande affärsidé men det är ett rätt bra liv.

Ett bra liv är viktigast.
– Jag är ingen entreprenör i själ och hjärta, jag är egentligen bara skådespelare och det är fullt upp med det.

Mikael Persbrandt

Ålder: 60.
 
Familj: Sambon Sanna Lundell, tre söner och bonusdotter. 

Bor: På hästgård några mil söder om Stockholm, med flera hästar, hundar, katter och höns. 

Yrke: Skådespelare och konstnär. 

Karriär i korthet: Studerade konst och dans. Gjorde som 19-åring sin första roll som skådespelare på Dramaten i en uppsättning av Kung Lear under regi av Ingmar Bergman. Mest känd för rollen som polisen Gunvald Larsson, vilken han spelade i 31 Beckfilmer mellan 1997 och 2016. Mikael har medverkat i ett 100- tal filmer och TV-serier, både i Sverige och internationellt. Han spelade en av huvudrollerna i Susanne Biers Hämnden (2010) som vann en Oscar för Bästa utländska film. Han gestaltade Beorn i Peter Jacksons Hobbit: Smaugs ödemark. Han har belönats med två Guldbaggar för Bästa manliga huvudroll: Mig äger ingen (2013), och Maria Larssons eviga ögonblick (2008). Han har även Guldbaggenominerats fyra gånger, för Dödlig drift (1999), Alla älskar Alice (2002), Bang Bang Orangutang (2005), Stockholm Östra (2011) och Tårtgeneralen (2019). Han tilldelades Ingmar Bergman-priset 2005. Mikael har även en diger teaterkarriär med stora roller på bland annat Dramaten, Teater Galeasen och Maxim i Stockholm. 

Aktuell: Spelar huvudrollen i filmen Hammarskjöld, som får premiär över hela Sverige på juldagen. Danske regissören Per Fly (Monica Z) står för regin i filmen om FN:s svenske generalsekreterare Dag Hammarskjöld som dog under mystiska omständigheter i Nordrhodesia 1961. Filmen är en tät politisk thriller samtidigt som det är ett personporträtt av människan Dag Hammarskjöld, hans tvivel, övertygelse och växande längtan efter ett vanligt liv. Aktuell med Sverigeturné av Dödsdansens 10-årsjubileum med start 10 januari i Göteborg som sedan fortsätter i andra städer under februari och mars 2024.