Det råder nybyggaranda på Madeira. De unga väljer att stanna kvar, entreprenör testar sina idéer oavsett om det handlar om snabbt och STABILT internet eller om att surfa in i framtiden. Till viss del går mycket att planera, men naturen är ändå hon som har MAKTEN här på ön. 

Vi går ner för landning, och visst känns det lite läskigt. Cristiano Ronaldo International Airport, som är flygplatsen här på Madeira är känd för att vara utmanande. Således har piloten som nu ska landa vårt flyg genomgått en specialutbildning. Det handlar mycket om vindarna och om att landningsbanan, som visserligen förlängts några gånger sedan den invigdes 1964, är kort. Den senaste förlängningen är byggd över vattnet och arkitektoniskt riktigt intressant. Nåväl, det går bra. Ner kommer vi. Det är beckmörkt och stadens belysning glittrar och lockar. 

När Madeira upptäcktes av portugiserna år 1419 tog utvecklingen av ön fart snabbt. Ön befolkades, levador, en form av vattenkanaler genom vilka rent vatten från bergen hämtades, anlades och både sockerrör och bananer planterades. Funchal blev hamnstaden där handelsfartyg på väg över Atlanten till Amerika kunde stanna till för att proviantera. Nio år senare på order av Henrik Sjöfararen planterades vinstockar på ön. Dessa druvor blev till Madeiravin, ett vin som kom att sätta Madeira på världens vinkarta och samtidigt bidra till öns ekonomi. 

Än idag spelar historien sin roll i Funchal som är en stad där gårdagen möter idag och framtiden tar form. Majoriteten av de som reser till Madeira väljer att bo i Funchal, så gör även vi. Vi checkar in på Hotel Eden Mar, jag hinner kika ut på balkongen och noterar att jag fått ett rum uppe bland palmkronorna. Jag låter balkongdörren stå på glänt, stänger av AC:n och somnar till ljudet av vågorna som rullar in. Klysch-varning på den, men precis så var det. 

Funchal, fänkål & starkt kaffe 
Efter frukost är det dags för en guidad tur i Funchal, här bor omkring 120 000 av öns 254 000 invånare. Tempot är lugnt trots att vi är många som strosar runt. Marknadsstånd, butiker och uteserveringar. Här finns katedralen Sé, som byggdes i slutet av 1400-talet, och är en av de äldsta bevarade byggnaderna i staden. Vi kliver in, valven, de vita väggarna, altartavlan, allt inbäddat under det omtalade cedertaket – som faktiskt sägs vara det vackraste i hela landet.  

Solen har tittat fram och det har blivit dags för en kopp kaffe. Kaffet är starkt och härtill mumsar vi i oss varsin Pastel de Nata, som är ett typisk portugisiskt bakverk. Klimatet här på ön är milt året om, men det växlar snabbt. Vinden drar in, molnen likaså och sedan helt plötsligt är solen framme igen. Det gäller därför att ta vara på stunden, och att ha ”kläder för alla väder”. I Funchal finns mycket att både se och göra, planera gärna in några stopp, museer, shopping och marknaden. Missa inte att ta en promenad förbi vad som går under namnet ”Painted Door Project”, ett område som blivit till ett utomhusgalleri i den gamla tidigare nedgångna delen av staden. Det hela började 2010 då konstnärer bjöds in för att sätts sin prägel på dörrarna längs Rua de Santa Maria, och området härikring. Idag finns omkring 200 målade dörrar.  

Det har blivit dags att se Funchal från toppen, så vi beger oss till linbanan för att åka upp till Monte, 550 meter över havet. Här uppe finner vi Monte Palace Tropical Garden, en plats även den med sin historia. Här är grönskan och växterna i fokus. En önskebrunn, en orientalisk trädgård, skulpturer och referenser till både Egypten och Japan finner vi här. Funchal har fått sitt namn från det portugisiska ordet för fänkål ”funcho” som det växte rikligt av här, dock ser vi ingen just idag.  

Molnen har dragit in, det har börjat regna. Vi väljer att promenera där vegetationen är lite tätare. Tyvärr missar vi denna gång att åka tobbaga ner för berget, det är en form av träkälke med chaufför och alla jag talar med, inklusive min far, som åkt rekommenderar varmt åkturen. Resan som är 3 200 meter lång tar omkring en kvart och jag får nu lägga åkturen på min lista över anledningar till att komma tillbaka.  

Historian i glaset 
Vi tar linbanan ner till Funchal, och går in på en av alla de Ponchabarer som nu öppnat upp nära hamnen. Vår guide Rodolfo Dias berättar att detta är favoritdrycken både hemma med familjen och när han går ut med sina vänner: 

– Fishermans poncha är min favorit, den är originalet. 

Ingredienserna i denna är lokal rom, citronjuice och honung. Starkt som bara attan! Det finns även lite turistanpassade versioner där juice av apelsin, passionsfrukt och mango inkluderas. Den andra drycken som har sitt ursprung här är Madeiravinet, ett delikat vin med hög alkoholhalt och lång hållbarhet. Båda dessa drycker fick följa med ut på havet, ponchan för c-vitaminernas skull och Madeiravinet gick på export. Vinet var populärt och exklusivt, att skåla i madeira var något speciellt och det var även vinet det skålades i den 4 juli 1776 då den amerikanska Freedom of Independence antogs. Långt senare. 1949, kom Winston Churchill att besöka ön, och sägs då ha sagt: 
 – Madeiravin är… som att dricka historien i flytande form. 

4-hjulsdriften är aktiverad 
Vi lämnar drycken därhän, äter en middag och förbereder oss för att upptäcka ön nästa dag. Madeira är en vulkanö, 801 kvadratmeter stor, jämför vi dess yta med Gotlands är den bara en fjärdedel härav. Landskapet är dramatiskt, och dess högsta punkt är Pico Ruivo, 1 861 meter över havet. Grönskan upplever vi i flera nivåer, en tydlig skillnad utgörs av trädgränsen. En jeep med 4-hjulsdrift från företaget Green Devil är bokad för dagen. Detta för att vi ska kunna ta oss fram, och framför allt både upp och ned utanför det ordinarie vägnätet. Vi åker norröver. Att resa runt på ön har blivit enklare med åren. 

 – Idag finns här omkring 150 tunnlar, och 135 broar, vilket underlättar mycket när det gäller att ta sig fram, berättar vår chaufför för dagen. 

Till att börja med är turen en så spännande men vi svänger av. Det känns som att vi är på väg hem till någon. Vi har tagit av taket, solen skiner, vi åker upp för en brant backe och in i skogen. Det gäller att hålla i sig. Plötsligt ligger ett träd över vägen. Vi får vända om. Och trots att vår chaufför har bestämda åsikter om det mesta kan han inte riktigt rå på naturen. Det är galet grönt och frodigt härikring. Exempelvis så finns här gott om bananer, fyra olika sorter växer här. Lite tråkigt är det dock att EU ändrat sin standard för hur stora bananer ska vara – så Madeira får inte exportera sina bananer – de är för små… Att de är goda är en helt annan historia. Något som också är tydligt här är att olika saker växer på olika höjd. Och ovan eukalyptusskogarna, ja där växer det nästan inte alls.  

Solen skiner, vinden viner 
Vi kommer ut till kusten på den norra sidan av ön och kliver ur bilen vid Porto da Cruz. Utsikten är storslagen, havet mäktigt, bergen likaså. Solen skiner, vinden viner. Här hade jag kunnat stanna länge. Men vi ska även hinna förbi Santana och kika på de sagoboksliknande trekantshusen med halmtak. Husen är ursprungligen från 1500-talet men väl omhändertagna och renoverade. Många av oss som är ute på tur idag möts upp här. Sevärdheter och upplevelser finns det gott om, vi stannar även till vid ett romdestilleri och en surfskola, gå ut på en glasbro med nedsikt över havet innan det är dags för lunch på en restaurang vid Quinta do Furão. Utsikten är även här fantastisk, och vi hinner njuta den en god stund då maten tar tid. 

Tanken är nu att vi ska avsluta vår dag på hög höjd, uppe på Pico do Areeiro, 1 818 meter över havet. Hade allt gått som planerat hade det inte varit mer än några kilometers vandring upp till toppen och vad jag förstår av bilder jag sett en fantastisk upplevelse. Men vädret vill annorlunda. Ljudet av regnet som studsat på jeepens plasttak har blivit allt högre. Vi kommer fram till parkeringen och konstaterar, detta är så långt vi kommer. Väl tillbaka på hotellet värmer vi oss i bubbelpoolen och simmar några längder. Det känns som att jag börjat förstå Madeira lite bättre, och börjat förstå att de upplevelser som finns här inte går att stressa fram.  

Laurisilva, unik natur 
Madeira är mäktigt och under senare år har ön blivit populär även hos en yngre målgrupp som söker utmaningar i kombination med naturupplevelser. Att vandra längs en levada, en vattenkanal uppe i bergen, är en av dessa upplevelser och vad vi ska göra idag. Det finns idag 1  435 levador, varav omkring 100 lämpar sig extra bra för vandring, och här talar vi verkligen om vandring i alla olika svårighetsgrader. En del enkla, andra utmanande. Just nu väntar åtta olika levador på att bli Uneso-märkta. En av dessa ska vi kika in i. 

Omkring 27 000 kvadratmeter av ön är nationalpark, och här i sin tur finns ett område om 15 000 kvadratmeter av Laurisilva, en unik urskog med en lika unik flora och fauna. Den biologiska mångfalden finns här, så även riktigt gamla träd, vissa tros vara över 800 år.  

Vi kommer fram till ingången av en levada som börjar i en tunnel, går genom ett berg och kommer ut i dalen på andra sidan. Vår plan var att gå igenom, men det har regnat så pass mycket att det inte går. Med gummistövlar kanske. I stället går vi en kort promenad längs en liten del av en levada. Det blir lite av en prova-på-vandring. Elementen finns där, kanalen, vattnet som porlar, vattenfallen.  

Levadavandring och vinprovning 
Ny dag och nytt försök. Vi är nu på andra sidan dalen, och beger oss i väg. Det här är precis så härligt som jag tänkt mig. Stigen vi vandrar längs är inbäddad i vegetation. Och när solen lyser igenom är det fullkomligt magiskt. Vår vandring är enkel, men de finns många som söker utmaningar. Vi hör en helikopter, kanske är det någon som ser ön från ovan, kanske någon blivit skadad. En varm rekommendation är att vandra tillsammans med en bergsguide för att vara på den säkra sidan.  
 
Vi tar oss upp till ett relativt nyöppnade vineriet Barbusano för att prova vin och äta lunch. Det är inte helt enkelt att hitta. Ambitionsnivån är hög och experimentlusten likaså, än har man inte riktigt kommit fram till vinet som ska sätta sitt signum här. Men att prova vin och beställa in husets specialitet, stora Espetada grillspett i ett glashus omgiven av vinfälten är en magisk upplevelse. Det här är en del av det moderna Madeira som nu håller på att växa fram. 

Vår sista dag tar vi en båttur för att se valar och delfiner. Vi har prickat in en strålande dag, och det dröjer en stund. Men därute lite längre bort simmar de. Vi cirkulerar en stund, tittar och åker sedan vidare. Det är flera båtar ute och ingen båt stannar längre en 20 minuter, detta för att inte störa för mycket. Gång efter gång stannar vi till, vi ser fler, olika arter, de dyker ner, de kommer upp. 

Med elbil in i framtiden 
Dagens andra aktivitet är att vi ska ut och köra elbil med ett företag som heter Spinach Tour. Plats för två, och det är bara att välja vilken tur bilen ska guida dig. Vi väljer att åka till Câmara de Lobos där Churchill bodde då han var på besök. Vi parkerar, kikar runt och konstaterar att det var ett intressant sätt att turista på. Kanske har vi smakat på framtidens turism, den där tekniken är en del av upplevelsen. Tekniken och ett bra internet är i alla fall något som lockat en grupp digitala nomader till ön. Här kan de nu arbeta på distans i kombination av att de har nära till naturen: havet och bergen. Det är idag även många yngre som väljer att stanna kvar på ön. De talar om säkerheten, framtidstron, naturen så klart men även om gemenskapen.