Claire FOY – nu har jag lyckats

Av publicerat

ATT VÅRT UTSEENDE OCH VÅRT INRE INTE ALLTID STÄMMER ÖVERENS ÄR DELAR I LISBETH

SALANDERS KARAKTÄR SOM CLAIRE FOY KAN RELATERA TILL. KÄND SOM DROTTNING ELISABETH

PÅ NETFLIX AXLAR CLAIRE NU HUVUDROLLEN I THE GIRL IN THE SPIDER’S WEB

AV MONIKA AGORELIUS

»LISBETH SALANDER ÄR VISSERLIGEN EN FIKTIV PERSON, MEN HON INTRESSERADE MIG. JAG HADE ALDRIG MÖTTE EN PERSON SOM HON TIDIGARE. JAG VAR HELT FASCINERAD«

FÖR EN SKÅDESPELARE finns det knappast två mer skilda personligheter att porträttera än drottning Elisabeth och Lisbeth Salander. Engelska skådespelaren Claire Foy har spelat dem båda och hon gör det impone- rande trovärdigt.

Claire kom direkt från huvudrollen i den hyllade Netflix-serien The Crown till provfilmning för den snart bioaktuella Millennium-filmen The Girl In the Spider’s Web. Filmen bygger på den fjärde boken i Millennium- serien, skriven av David Lagercrantz efter originalför- fattaren Stieg Larssons död.

Regissören Fede Lavarze (Don’t Breathe) kände direkt att Claire var rätt för rollen.

– Jag ville inte ha någon skådis som gjort liknande roller tidigare, säger han. Jag ville ha en ”ny” Lisbeth, för att undvika att biopubliken har förutfattade meningar. När jag träffade Claire hade vi samma syn på vem Lisbeth är och jag kände att hon skulle göra rollen rättvisa.

Själv var Claire inte lika övertygad.

– Det är inte precis en roll jag gjort tidigare, säger hon. Lisbeth är bisexuell, punk-goth, tuff, arg och mycket intelligent. När jag fick rollen insåg jag att det skulle kräva mycket arbete från min sida för att gå in i rollen och ”bli Lisbeth”. Det är klart att jag känner av pressen och vet att fansen har stora förväntningar. Men det får man acceptera när man åtar sig ett sånt här uppdrag.

Claire älskar Stieg Larssons böcker och hon såg alla de tidigare filmatiseringarna av Män som hatar kvinnor- serien på bio.

– Jag läste Millennium-trilogin när jag var i 20-års- åldern och jag minns att jag var helt fångad av berättelser- na. Lisbeth Salander är visserligen en fiktiv person, men hon intresserade mig. Jag hade aldrig mötte en person som hon tidigare. Jag var helt fascinerad.

Foto: Simon Emmett

Claire tycker att Lisbeth är en förebild för kvinnor.

– Jag gillar allra mest att hon är en sorts person utåt, många ser henne som ett offer; sårbar, mager och vek, ett lätt byte. Men i själva verket är hon tuffare och mer intelligent än alla andra. Jag tror att många av oss kan relatera till det, att omvärlden ser oss på ett annat sätt än vi ser oss själva. Lisbeth är ett budskap. Hon identifierar sig inte med någon. Hon tycker att alla i maktposition är skit. Alla har svikit henne. Hennes sexualitet baseras på vad hon känner för och vill. Hon är en sann individualist. Lisbeth är ett exempel på hur en vidrig barndom kan göra en till någon som står utanför samhället, hon lever efter sina egna regler och gör det hon vill. Hon blir upprörd över orättvisor, speciellt mot kvinnor, och hon vill skada männen i deras maskulinitet.

Filmen spelades mestadels in i Berlin, men delar även i Stockholm.

– Vi ville visa upp Lisbeths liv i en kall värld omring- ad av betong och smuts. Det är inte en sida av Stockholm vi sett så ofta på film. Innan vi började filma tillbringade Fede och jag två veckor i Stockholm. Vi lärde känna staden, träffade stockholmare och promenerade omkring mycket. Vi lärde känna de centrala delarna där Lisbeth rör sig i filmen.

»OM JAG RAMLAR FÖR ATT JAG INTE KAN GÖRA EN KOMPLICERAD SLAGSMÅLSSCEN SÅ FÅR JAG SKRATTA ÅT MIG SJÄLV OCH INTE BLI STÖRD ÖVER ATT 250 PERSONER I FILMTEAMET SER MITT MISSTAG«

Stora delar av filminspelningen ägde rum i en film- studio i Berlin.

– Bland annat Lisbeths lägenhet är filmad i Berlin. Vi gjorde även en del exteriörer där faktiskt, det finns delar av Berlin där arkitekturen påminner om Stockholm. Filmrollen krävde en hel del stunts och Claire gjorde så mycket hon kunde.

– Det var lite mer actionscener än i The Crown, skrattar Claire. Actionscener är roligt, men det är svårt. Och man får vara beredd på att göra bort sig. Om jag ramlar för att jag inte kan göra en komplicerad slagsmålsscen så får jag skratta åt mig själv och inte bli störd över att 250 personer i filmteamet ser mitt misstag, och jag får inte bli sårad när regissören ropar in stuntkvinnan att ta över när jag missat målet.

Foto: Simon Emmett

»JAG FICK INTE SPORTA OCH NÄR ANDRA FLICKOR KLÄDDE SIG I KORTA KJOLAR HOPPADE JAG RUNT PÅ KRYCKOR MED SVULLNA KNÄN OCH MÅDDE JÄTTEDÅLIGT BÅDE FYSISKT OCH PSYKISKT«

Claire säger att hon är tacksam för rollen i The Crown, då den har lett till många spännande rollerbjudanden.
I höst spelar hon även den kvinnliga huvudrollen mot Ryan Gosling i filmen First Man, som handlar om astro- nauten Neil Armstrong.

– Ibland nyper jag mig själv för att kolla om jag är vaken, skrattar Claire. Det känns emellanåt väldigt overkligt att ”lilla jag” spelar i stora filmproduktioner mot skådespelare jag beundrat i åratal. Det händer att jag känner mig som en bluff, att allt jag gör är på låtsas och att någon snart dyker upp för att avslöja mig. Men kanske alla människor känner så? Kanske till och med Ryan Gosling, jag måste fråga honom. Haha!

Claires karriär går som en dans för tillfället, men hon har inga illusioner om att det kommer att vara för evigt. Hon säger att hon är glad att hon inte blev framgångsrik som skådespelare förrän efter 30.

Claire berättar att hon alltid beundrat Helen Mirren och Elton John. Och på en Golden Globe-festen förra året, där Claire belönades med Best Actress för sin roll i The Crown, träffade hon idolerna Stevie Wonder och John Travolta.

– Jag blev stum och kunde inte komma på något vettigt att säga. I stället plockade jag fram mobilen och sms:ade till familj och vänner om alla kändisar jag såg.

Två kända skådespelare hon gärna vill lära känna är Noomi Rapace och Rooney Mara, som båda spelat Lisbeth Salander före henne.

– Jag vågade inte träffa dem innan jag började filma, det hade varit på tok för otäckt. Men nu känner jag mig redo!

Claire berättar att hon inte drömde om att bli skåde- spelare när hon var liten. Hon växte upp i en förort till Manchester i norra England. Föräldrarna skildes när hon var åtta år gammal, vilket tog hårt på Claire. När hon var 13 år drabbades hon av en svår ledinflammation som gjorde att hon blev isolerad och efter både med skol- arbetet och i sociala situationer.

– Jag fick inte sporta och när andra flickor klädde sig i korta kjolar hoppade jag runt på kryckor med svullna knän och mådde jättedåligt både fysiskt och psykiskt.

Några år senare drabbades hon en tumör bakom ögat. Den gick att operera bort och Claire blev helt återställd. Men sjukdomarna gjorde att hon insåg att man måste leva livet så gott man kan – för stunden.

– Det är ingen idé att skjuta saker på framtiden, säger hon avslutningsvis. När jag i tonåren bestämde mig för att jag ville bli skådespelare så fanns det ingen tvekan, jag vis- ste vad jag ville och var beredd på att satsa allt. Nu har jag lyckats. Men jag vet samtidigt precis hur nyckfull den här branschen kan vara. Min karriär kan vara över i morgon. Därför måste jag ta vara på det goda medan det varar.