Barn och actionfilm är nyckelingredienserna i Rebecca Fergusons liv just nu, en nyfödd dotter och en ny film, Mission: Impossible – fallout, som snart går upp på biograferna. För VOYAGE avslöjar Rebecca att hon just nu får ta del av det bästa av två världar.
Av: Monika Agorelius
Det är lätt att glömma bort att Rebecca Ferguson faktiskt är svensk. Vi har ju sett henne nästan uteslutande i amerikanska och brittiska storfilmer och tv-dramer samtidigt som hon inte har ett spår av svensk accent när hon pratar engelska. De senaste åren har den 35-åriga filmstjärnan blivit uppmärksammad för fina rollinsatser i ett flertal filmer och hon har arbetat med några av de största namnen i Hollywood. Hon spelade mot Tom Cruise i Mission: Impossible – Rogue Nation, Meryl Streep i Florence Foster Jenkins, Emily Blunt i Girl On the Train och Hugh Jackman i The Greatest Showman.
I sommar intar den 35-åriga filmstjärnan för andra gången rollen som Ilsa Faust, Tom Cruise sidekick, i nya storfilmen.
– Jag har jobbat galet mycket de senaste åren, säger Rebecca när hon ringer upp från gästhuset i trädgården hemma i Simrishamn. Fåglarna kvittar i bakgrunden och medan vi pratar passar hon på att amma sin två veckor gamla dotter Saga.
– Det är sååå skönt att vara hemma i Sverige i sommar. Jag har ett hus i London och där bor vi när jag arbetar där. Men så fort jag kan vill jag hem till min lilla fiskeby igen. Min 11-åriga son Isac går i skolan här, annars kanske jag inte hade flyttat hit. Men jag är glad att det blev så, att jag tvingades ta del av lugnet som råder här.
Rebecca älskar att umgås med sin son. Hon berättar att de nyligen målade pjäserna till ett kubbspel, där varje pjäs dessutom döptes.
– Han är i en underbar ålder. Emellanåt är han lite trotsig, så klart. Jag kan säga: ”Vet du om att det är mors dag i dag älskling?” ”Öh, vadå rå?” ”Eh, nej inget, jag bara tänkte …” Haha. Isacs pappa Ludwig bor i närheten och vi umgås och har härliga grillfester tillsammans allihopa. Vi är som den där storfamiljen i filmen Tillsammans.
Rebecca skrattar. Hon pratar fort och med stor entusiasm. Hon byter ofta ämne och verkar mer intresserad att prata om sitt nyrenoverade hus, sin vackra trädgård och den gulliga igelkottsmamman Harald som bor i trädgården och Haralds nyfödda lilla bebis som är jättesöt, än om Mission: Impossible – Fallout som egentligen är anledningen till vårt samtal.
– Äsch, glöm Tom Cruise, säger hon skämtsamt, djur, natur och hemmaliv är mycket mer spännande.
När du är hemma i Simrishamn och precis har fött en bebis, känns det smått overkligt att göra intervjuer och prata om Mission: Impossible – Fallout?
– Ja, det känns som två helt olika världar. Vilket det är ju också är. Jag har har faktiskt varit hemma en längre period nu och det är första gången på evigheter. Dels var jag hemma i flera månader innan jag födde min dotter. Nu är hon två veckor gammal och jag har några veckor kvar innan vi drar på PR-turné för filmen. Jag gillar att arbeta och får inte vara hemma för länge för då börjar jag att fixa och dona på ett ganska maniskt sätt. Jag drar igång stora renoveringsprojekt, vilket är jätteroligt men ibland blir det för mycket liksom.
Rebecca skrattar och säger vidare att det här är första gången hon jag har gett sig själv tiden att låta det maniska stadiet passera och hitta ett lugn.
– För någon vecka sedan sa jag till min man: ”Tänk vad jag är lycklig just nu.” Jag vet att jag har en massa roliga filmjobb framöver, jag har en PR-turné i sommar och jag har det väldigt bra hemma. Jag känner mig lycklig. Jag känner att jag har hittat en fin balans. Samtidigt är jag medveten om att jag inte vet hur länge jag får behålla balansen. Det gäller verkligen att värna om det goda medan man har det.
Åter till Tom Cruise. Många av oss är nyfikna på hur han är i verkligheten. Man har ju hört och läst så mycket genom åren. Att han är en knasboll med sin scientologi, sina minst sagt struliga familjerelationer, att de som arbetar med honom på filminspelningar inte får titta honom direkt i ögonen och en massa andra mer eller mindre konstiga grejor. Man blir nyfiken på hur han är när man som du har lärt känna honom och arbetat med honom i långa perioder?
– Jag läste också en massa konstiga saker om Tom innan jag träffade honom, men jag bestämde mig för att låtsas som att jag inte visste om det. Jag tänkte att jag kör på precis som jag brukar göra med alla nya människor jag träffar. Jag försöker alltid att inte vara dömande eller ha förutfattade meningar om människor jag möter. Och jag måste säga att Tom är så långt ifrån allt det där man hört och läst som en person kan vara! Kanske är alla rykten rena påhitt eller också var han annorlunda när han var yngre och har förändrats med åren. Jag vet inte och jag har inte frågat honom. Den Tom jag lärt känna och arbetat med kunde inte vara mer fokuserad och intresserad av sin omgivning. Han älskar det han gör, han bryr sig om sina medskådespelare och sitt team. Han är väldigt intensiv och busig när han är ledig, men när det är dags för tagning är det serious business och då är han super-
fokuserad.
Det är mycket action i den nya filmen och trots att Rebecca var höggravid under slutet av inspelningen gjorde hon så många stunts hon kunde.
– En scen var särskilt minnesvärd att filma, säger hon och skrattar Jag skulle sitta på Henry Cavills axlar och knipa med benen kring hans hals. Det var nog lagom bisarrt för teamet att denna gravida kvinna som klättrade upp på honom med hjälp av en stege körde in tuttarna i hans ansikte och klämde fast sig kring hans hals. Men det gick bra att filma scenen och efteråt kunde vi skratta gott.
Mission: Impossible – Fallout filmades i England, men jobbet har tagit henne även till andra platser runt om i världen, ibland i ganska långa perioder.
– The Girl On the Train filmades i New York. Det var roligt. Jag och min man hyrde en bostad där så att vi fick leva där på riktigt, handla i affären och upptäcka mysiga loppmarknader. Jag gillar New York, men jag skulle inte vilja bo där jämt. Samma med London, jag älskar Richmond, stadsdelen där vi bor men jag hatar att åka in till centrala London. Jag gillar Richmond Park där man kan promenera och cykla, närliggande Barnes och Chiswick är också fina områden. Dessutom ligger Richmond i rätt ände av staden för närhet till filmstudior som Pinewood och Shepperton, så det är väldigt praktiskt att bo där.
Rebeccas man Rory driver eget företag, men i vilken bransch vill Rebecca hålla hemligt. Hon avslöjar dock att han kan arbeta var som helst, så det är en frihet att han kan resa med henne när hon arbetar utomlands så att de får vara tillsammans.
– Det är en sån lyx, jag vet inte hur det skulle gå annars. Om jag var borta i flera månader i taget skulle vi ju aldrig ses. Jag skulle hata att ha det så.
Smultronstället framför allt är Rebeccas egen trädgård i Simrishamn.
– Det är en oas där ingen får komma in. Det ser ut som en liten ekobyträdgård med gärdesgård och hasselsnår. Nyligen hittade jag ett antikt krocketspel på loppis, så vi spelar mycket krocket i sommar.
Hon tar ett djupt andetag och säger avslutningsvis med glädje i rösten:
– Livet är så skönt just nu, jag njuter av varje dag av lugnet, för jag vet att snart tar den intensiva perioden över. Det ska bli roligt det också, fast på ett annat sätt. Det är, som sagt, två hela olika världar – och jag älskar dem båda.