Världens mest spektakulära operahus

Uppseendeväckande arkitektur, dekorationer och storslagna byggnader. Här listar vi några spektakulära operahus som världens bästa opera- och balettrepertoar har som hemmaarena.

Häpnadsväckande arkitektur

Guangzhou Opera House är ett 70 000 kvadratmeter stort operahus i Guangzhou i södra Kina. Inte bara ett av de mest spektakulära operahusen som finns utan kanske en av världens mest iögonfallande byggnader. Huset började byggas i januari 2005 och invigdes den 9 maj 2010.

Operahuset liknas ofta vid två stenar som spolats upp på land. Byggnaden är designad av den irakisk/brittiska arkitekten Zaha Hadid, som när hon levde ansågs vara en av de mest framstående kvinnliga arkitekterna i världen. Hon arbetade mycket med former och kurvor och tilldelades smeknamnet ”Queen of the Curve”.

Guangzhou Opera House är södra Kinas största kulturcenter och operasalen rymmer 1 804 besökare. Interiören i större delen av byggnaden är ljus och luftig medan operasalen går i varma toner och med hundratals spotlights tända är det som att kliva in i en fantasivärld.

Adress: 1 Zhujiang West Road, Guangzhou Shi, Guangdong Sheng, Kina

 

Världens största operasal

Operahuset som i folkmun kallas The Met ligger vid Lincoln Square på Manhattan i New York och grundades 1883 av en grupp rika affärsmän som ville ha sin egen teater. Premiärföreställningen på Metropolitan Opera House var Gounods opera Faust där svenska Kristina Nilsson hade en av huvudrollerna.

Det blev tidigt klart att det dåvarande operahusets scener inte var tillräckliga, men det var först när The Met anslöt sig till New Yorks institution för scenkonst – Lincoln Center for the Performing Arts – som det blev aktuellt med nya lokaler. Arkitekten Wallace Harrison ritade den nya byggnaden som kännetecknas av fem gigantiska välvda fönster. Nya Metropolitan Opera House invigdes den 16 september 1966.

Här spelas varje år 200 operaföreställningar för ungefär 800 000 besökare i världens största operasal med plats för hela 3 765 åskådare.

Adress: Lincoln Center for the Performing Arts, 30 Lincoln Center Plaza, New York, USA

 

Operahuset med stort O

1955 utlystes en tävling om ett nytt operahus i Sydneys hamn. Dansken Jørn Utzon skickade in sitt förslag som ratades eftersom det ansågs för svårt att bygga med dåtidens teknik, men efter att inget annat förslag tilltalade juryn blåstes nytt liv i Utzons idé. Det första spadtaget togs i mars 1959 och den 20 oktober 1973, 14 år senare, invigdes Operahuset i Sydney.

I dag är det Australiens mest kända byggnad och kanske världens mest omtalade operahus. Med det utmärkande taket som består av välvda ”skal” och den unika siluetten med Sydneys hamn i bakgrunden har byggnaden blivit näst intill en symbol för landet. 2007 utsågs det till världsarv av Unesco.

Operahuset i Sydney består av sex olika salar som totalt rymmer ungefär 6 000 personer. Här hålls varje år över 1 500 föreställningar som besöks av över 1,2 miljoner människor. Utöver det är byggnaden som bekant en omåttligt populär sevärdhet.

Adress: Bennelong Point, Sydney, Australien

 

Vandra på taket

Vägen till att Oslo skulle få ett eget operahus var lång. Den Norske Opera & Ballett grundades 1957 och uppträdde på Folketeateret, men år 2000 togs beslutet att staden behövde ett eget operahus intill vattnet i området Bjørvika i centrala Oslo. Det hölls en designtävling som arkitektkontoret Snøhetta vann. Byggnationen pågick mellan 2003-2007 och invigning av operahuset i Oslo ägde rum den 12 april 2008.

Med skarpa kanter och fasad av vit marmor ser operahuset ut att stiga upp ur Oslofjorden där besökarna sedan kan vandra upp på dess lutande tak. För Snøhetta var målet att skapa en ny samlingsplats – inte bara för opera- och balettbesökarna utan för hela stadens invånare.
Här finns två scener som rymmer 1 358 respektive 400 sittplatser. I den största salen hänger Nordens största ljuskrona – 7 meter bred och 8,5 ton tung.

Adress: Kirsten Flagstads Plass 1, Oslo, Norge

 

Rysslands skatt

Bolsjojteatern grundades 1776 och har genom åren råkat ut för flera förödelser. De första föreställningarna hölls i ett privat hem och därefter på Petrovkateatern innan den brann ner.

Mellan 1819-1825 byggdes en ny teaterbyggnad – den som officiellt kom att bli Bolsjojteatern. Professorn Andrei Mikhailov vann en tävling med sin design, som dock bedömdes vara för dyr och fick anpassas av arkitekten Joseph Bové. Ännu en brand härjade 1853 och allt som återstod av teatern var brända stenväggar och pelare. Arkitekten Alberto Cavos fick äran att rita den nya byggnaden som stod klar redan tre år senare. Oturen tog inte slut där. Under andra världskriget träffades teatern av en bomb men trots kriget rekonstruerades byggnaden snabbt.

På senare år har det inte inträffat några större katastrofer, men mellan 2005–2011 renoverades byggnaden för att förbättra akustiken. Utöver att teatern i dag är Rysslands nationalscen för opera och balett med plats för 1 720 besökare är det även ett betydelsefullt landmärke i landet.

Adress: Theatre Square 1, Moskva, Ryssland

 

Anor från 1700-talet

Trots att Royal Opera House i Covent Garden i centrala London är en ståtlig byggnad i sig är det främst insidan som imponerar. Amfiteatern i rött och guld förkroppsligar bilden av en klassisk operasal. Operahuset består av tre delar: huvuddelen, där amfiteatern ligger, Paul Hamlyn Hall bredvid som liknar ett stort växthus, samt Linbury Studio Theatre som är konstruerad under marknivå.

De två första kulturbyggnaderna på platsen brann ner men återuppbyggdes, varav den första invigdes redan 1732. Fram till 1846 användes komplexet som teater – en av två som fick drivas i London under tidsperioden. Det tredje huset som står på platsen än i dag är designad av Edward Middleton Barry och invigdes den 15 maj 1858. Sedan dess har stora delar av komplexet renoverats och byggts om, men exteriören är densamma. Royal Opera House har en kapacitet på 2 256 personer och här spelas varje år några av världens mest storslagna opera- och balettföreställningar.

Adress: Bow Street, Covent Garden, London, Storbritannien

Av: Josefine Sandqvist, foto (första bilden): Iwan Baan