Keira Knightley – En prinsessas dagbok

Av publicerat
No. 01 / 07
Galleri
Fullskärm

Kändis. Storstjärna. Modeikon. Keira Knightley går under många namn. Voyage träffade henne inför nya storfilmen Anna Karenina.
En roll som fått kritikerna att tala om Oscarschanser.

Trots att hon bara är 27 år gammal känns det som om Keira Knightley varit filmaktuell i decennier.
– Jag fick ju faktiskt mitt genombrott redan när jag var 16, för mer än tio år sedan. Så det är kanske inte så konstigt att det känns så, säger hon till Voyage.
Karriären har redan fört med sig en Oscarsnominering. Nu kan det vara dags för nummer två, för titelrollen i Anna Karenina. När detta kommer på tal är hon (eller låtsas i alla fall vara det) blygsam. Många menar att rollen som Anna är det bästa hon gjort framför en filmkamera.

Kommentar?

– Tack för berömmet. Men jag har svårt att själv bedöma och gradera mitt arbeta på det viset.

Hade du läst Anna Karenina eller sett de tidigare filmversionerna innan du blev tillfrågad om rollen?

– Jag hade läst boken och jag hade sett ett par av filmversionerna, bland annat den med Greta Garbo. Men jag ville inte se om dom innan jag började arbeta med rollen, eftersom jag inte ville ”sno” något omedvetet. Men det är en underlig bok, eftersom jag inte riktigt förstår vad Tolstoj tycker om Anna, om han hatar henne eller tycker om henne. På sitt sätt är det hon gör avskyvärt, så det gällde att spela henne utan att vara alltför sympatiskt.

Sin debut gjorde hon redan 1993, i en TV-serie. Sedan dess har det blivit mängder av film- och tv-roller. Hon börjar gapskratta när jag säger att det nästan känns som om det kommit en ny genration unga brittiska aktriser efter henne, till exempel Carey Mulligan.

– Men herregud, jag är ju bara två månader äldre än Carey.

Knightley har som sagt varit med i branschen länge nu, och det märks. När jag denna dag träffar henne i London för att tala om hennes roll i Joe Wrights maffiga tolkning av ”Anna Karenina” är hon betydligt mer återhållsam än hon varit de tidigare gånger jag träffat henne. Hon har lärt sig – den brittiska kändispressen är hård och ger aldrig upp, och
alla skriverier om Keiras olika förhållanden och alla rykten om att hon skulle lida av anorexia har gjort att hon numera är betydligt mer på sin vakt i intervjuer. Allt Knightley gör och säger nagelfars av den engelska pressen. Inte minst handlar det om hennes utseende.

Hon har varit ett hett villebråd för den brittiska pressen alltsedan debuten. Numera har det lugnat ner sig, säger hon med en djupt känd suck av lättnad.

– De behöver nya fräscha ansikten att skriva om, så det är lugnare för mig nu. Inte lika många fotografer utanför mitt hem längre. Nu kan jag gå till affären utan uppvaktning. Det var inte direkt det jag drömde om när jag ville bli skådespelare. Jag ville få samma karriär som mina föräldrar. I det ingick inte att bli förföljd.

Hon är av naturen tunn och det skrivs mycket om huruvida hon lider av anorexi eller inte. Detta är ett ämne hon inte vill tala om, men berättar med ett skratt om hur de som gjorde affischen för King Arthur helt enkelt förstorade hennes bröst. Och hon säger att hon undviker att läsa det som skrivs om henne. För om hon gjorde det, och trodde på de bra sakerna som skrevs – då skulle hon också vara tvungen att tro på det dåliga, menar hon.

– Jag hade aldrig tänkt på vad det innebar att bli berömd. Som tur är har jag alltid haft min familj kring mig. Det var som att ha en cirkel av beskydd och uppmuntran runtomkring sig. Det var nog det som räddade mig. Plus det faktum, att jag insåg att om jag hade kastat mig in i alla frestelser så hade jag inte fått vara lika mycket med mamma och pappa och min bror

 

Hon har dessutom ofta blivit omskriven som modeikon – något hon skrattar åt.

– Det beror bara på att tidningarna är desperata efter att hitta en ny modeikon. Dom försöker göra mig till någonting som jag inte är.

Denna dag i London är hon klädd i kort svart kjol och en genombruten svart blus med silverkrage. Håret är klippt i pagefrisyr. Det märks att hon trots allt förändrat sig lite sedan hon inledde sin karriär, då hon gärna visade sig i T-shirts och trasiga jeans. Eftersom hon fått hög status nu, vräks designerkläder över henne, och hon säger att visst, det är kul.

– Jag är modeintresserad på ett tjejigt sätt. Det kan vara jobbigt att ge intervjuer, och då är det kul att kunna klä upp síg. Det är kul att gå på galor, att få mängder med kläder och juveler att välja bland, men det gör inte att jag skulle vilja säga att jag är speciellt intresserad av mode. Fast jag gillar det. Men jag uttrycker mig inte genom det sätt jag är klädd på.

 

Hennes mamma är den berömda manusförfattaren Sharman Macdonald, pappa skådespelaren Will Knightley. Redan som barn ville Keira bli skådespelare. Hon ville till och med ha en agent. När hon var sex år gammal, sa hennes mamma att det var okej – om Keira satsade på att bli av med sin dyslexi. Första filmrollen gjorde hon som 9-åring i A Village Affair. Genombrottet kom när hon var 16, med fotbollsfilmen Bend It Like Beckham. Sedan dess har det rullat på i en oerhörd hastighet ­, de tre Pirates of the Caribbean-filmerna, actionfilmen Domino, King Arthur, Jane Austen-filmatiseringen Pride and Prejudice (som gav henne en Oscarnominering), den hyllade tragedin Atonement, The
Duchess,
Never Let Me Go, Anna Karenina… Och det har fortsatt i samma hastighet. Hon har dessutom hunnit bli Chanels ansikte utåt och gjort reklamfilmer för företaget.

– Jag vet att jag har jobbat alldeles för hårt. När jag tog en paus efter Atonement, insåg jag hur mycket jag hade jobbat. Jag träffade min bästa vän och jag såg plötsligt att hon hade helt ny frisyr. Jag kom på att jag hade missat hennes fyra senaste födelsedagsfester. Det hade varit för mycket jobb. Så numera ser jag till att det blir en bra avvägning mellan jobb och privatliv.

För sin roll i Pride and Prejudice blev hon Oscarnominerad. Och det var självfallet stort.
–  Det fick folk att acceptera mig på ett annat sätt. Förut tänkte många ”visst, hon är söt, men hon är en usel skådis”. Att jag blev Oscarnominerad fick många att se på mig på ett annat sätt. Och när jag ser tillbaka på det, känner jag hur sårad jag blev på den tiden av alla påhopp. Jag var ju bara 17, och det är en känslig ålder.

 

Alla de internationella filmerna till trots känns Keira Knightley väldigt brittisk, en sådan där aktris som känns lika rätt i en film i modern miljö som i en kostymfilm typ Pride and Prejudice eller The Duchess. Och det faktum att hennes namn på ett kontrakt kan få en film gjord är något som gläder henne.

– Jag är väldigt brittisk. Jag är ju från England. Det är min kultur. Jag gillar den. Visst, vi vet alla att det är svårt att göra film i England just nu, men det finns en sån oerhörd massa talang i landet. Och om jag gör film där, så kanske jag på mitt lilla sätt kan se till att en del filmarbetare får jobb. Sen gör jag gärna film i Hollywood också. Det måste jag, annars skulle jag inte få möjlighet att jobba så mycket som jag gör. Jag vill pendla fram och tillbaka mellan engelsk och amerikansk film. Det är underbart att kunna göra båda.

– Dessutom tycker jag om att efter en tuff dag kunna åka hem och gå och lägga mig i min egen säng. Att bo på hotell månader i sträck, det är tufft.

 

Om Keira Knightley

* Namn: Keira Knightley
* Ålder: 27
* Familj: Fästmannen James Righton
* Bor: London
* Aktuell: Som ”Anna Karenina”
* Tidigare filmer: Mängder. ”Skruva den som Beckham”, de tre ”Pirates of the Caribbean”, ”Stolthet och fördom”, ”Försoning”, ”The Duchess”, ”King Arthur”, ”Never Let Me Go”.

 

Text: Gunnar Rehlin

Foto: Laurie Sparham